Aprillistan.
Vi hade åtminstone roligt när vi läste moderaternas partiprogram inför valet 2006. De vill gärna minska utsläppet av växthusgaser och de är för en sänkning av bensin- och dieselskatten. Det gäller att nå så många väljare som möjligt, eller hur var det? Och just det: för att minska trafikolyckorna bland unga vill de poängtera sambandet mellan riskerna man utsätter sig för i trafiken och hur höga premier man måste betala. Det verkar logiskt: jag kör inte ihjäl mig så jag slipper betala så mycket.
Ja som sagt. Ge mig semester.
Det löser sig.
Pappa planerar köksrenovering och mamma är på jobbet. Det känns precis som en riktig helgdag hemma i Gnosjö. Pricken över i:et kommer vara att jag snart kommer be min syster att följa med på en långpromenad. Vi är inte mobbade, vi har bara för lite vettigt att göra,
Ikväll bär det av mot Växjö igen. Några hundra sidor missad läsning och en rejäl dos skolångest lämnar jag nog kvar här tror jag. En metodkurs ska man ändå inte kunna teoretiskt intalar jag mig. Och det löser ju sig - det har Jonna alltid sagt, i motvind som uppförsbacke. Och hon har alltid haft rätt.
Jag glömde: biljetterna är bokade!
Glad påsk!
Helgen har tillbringats i Gnosjö med alla möjliga aktiviteter: simträning med Johanna och Kristoffer (alltså: Johanna försökte lära oss simma som proffs, Kristoffer blev sur trots att han hade blåa simglasögon och jag blev sur för att Kristoffer var sur och Johanna blev förvirrad för att vi var sura), efter detta fotboll(!) med Johanna och Kristoffer (jag var fortfarande sur men blev glad av tanken på att pappa sagt att jag kunde blivit bra på fotboll om jag kunnat se skillnad på en pingisboll och en fotboll) och till slut grillkväll. Ja ni hör, en hysterisk dag.
Igår var det någon form av minisläktträff, som jag, Kristoffer, Tobias och Carin avvek från inom rimlig tid. Istället åkte vi hem till bror och drack öl och vin och diskuterade fängelsestraff till halv tre. Efter att ha missat pappas vädjande sms: "ring till min mobil när ni vill hem", ringde jag till hemtelefonen och väckte hela familjen. Pappa kom och hämtade oss och vi var såklart tacksamma.
Väl hemma försöker vi smyga igenom huset utan att tända, borsta tänderna tyst och skynda in i mitt rum utan att återigen väcka hela familjen. Kristoffer lyckas väl: för er som varit hemma hos mig vet att slå-upp-på-en-dag-hus är ytterst lyhörda, ni vet också att alla sovrum ligger bredvid varandra, dessutom vet man att det mellan mitt rum och toaletten står ett ståtligt golvur. När Kristoffer ska "slinka" in i mitt rum från toan, slinker han rakt in i detta ur. Det börjar slå och bröla obönhörligt högt och jag får kväva hysteriska skrattattacker.
Imorse frågade jag mamma om hon hört det hela och hon svarade:
- Ja, jag undrade hur mycket zubrowka ni hade druckit egentligen.
Förlåt Frida för att jag inte uppdaterar - här en dag ur min intressanta levnad!
Metodkursen har gått ifrån att ha varit en disaster till att bli produktiv. Statistik är ganska underhållande ändå. Teresa och jag konstaterade med glädje att förmiddagen gått så fort. Man hinner inte ens tänka på mat.
Just nu shoppar Johanna och Kristoffer nere i stan. Jag är inte bitter, kan hända att statistik är underhållande, men inte så underhållande. Men jag får ju träffa dem sen - vi ska grilla (vart tog solen vägen?) och umgås. Det ska bli riktigt riktigt roligt. Om det inte vore för att jag hade moral och gått omdöme skulle jag ha "indoktrinerat" (som Teresa sa) min syster till alkoholen vid ett sådant här tillfälle. Jag tror det var ordet "introducera", som hon sökte. Men som sagt: jag är god syster.
Imorgon bär det av till Gnosjö för lite påskfirande. Ich freue mich schon. Ska bli fantastiskt att äta familjen ur huset.
Ta mig till havet (och gör mig till kung?)
Nu är seminariet avklarat. Det var ett trevligt seminarie, trots att vi hade gjort många fel. Hur som helst så är jag inte särskilt bitter. För en gångs skull känns det nämligen som att man lärde av sina misstag och att man fick ut väldigt mycket av diskussionen. Heja! Har jag blivit vuxen?
Snart ska jag bege mig mot stationen. Det ska bli så sjukt roligt att hälsa på Maria och se hur hon har det! Dessutom hoppas jag på att få en skymt av havet.
Min allmänna livsångest slash skoltrötthet slash brist på kvalitetstid med nära och kära var minst sagt påtaglig under gårdagen. Men idag vaknade jag med nya krafter och gör misstaget att sätta på tvn och fastna i ett program om hur man själv formar sitt liv. Enligt en samtalspedagog skulle man tydligen gå ur sig själv och titta på sitt liv med lite perspektiv för att kunna göra sina vägval. Det verkar jättejobbigt. Funkar det inte med att bara köra på och hoppas att man hamnar rätt? "If you don't know where you're going, any road will take you there"
Anyhow: AUF WIEDERSCHNITZEL, LOS GEHT'S!
Sol, vind och vin.
Försöker avsluta det sista inför seminariet imorgon men det går dåligt. Teresa, hilfe! Jag utgår ifrån att det löser sig.
Imorgon drar jag till Karlskrona för att träffa Maria innan hon åker tillbaka till Bonn. Ich freue mich schon. Eftersom min geografiska allmänbildning sträcker sig så långt att jag vet att Karlskrona ligger vid havet, så hoppas jag på sol.
Om jag kunde sjunga skulle jag sjunga "Sommarpsalm".
Jag vet inte vad det beror på, men jag tycker den är otroligt vacker.
April april...
Har varit ganska organiserad idag: jag och Teresa tog tag i våra sista intervjuer, försökte oss på något som skulle likna en analys och tog oss sedan friheten att grupparbeta på distans efter lunch. Om det inte hade varit så förbannat långt och så dåliga förbindelser hade jag åkt till Hjo. Såklart.
Istället promenerade jag runt sjön, gymmade lite och pratade med Jonna om vår framtida semster (alltså i sommar). Jag måste kontakta min slashas till bror för en lite tydligare bekräftelse på om de ska med eller inte. Eller det kanske är bättre att kontakta Carin för ett utförligare svar? Eller båda två? Anyhow, jag SKA ta tag i det där. Så vi kan boka billiga flygbiljetter och ha något att se fram emot.
Nu ska jag göra mig anständig, öppna ett worddokument för att stilla det dåliga samvetet och sedan klippa mig!
Jag hade inget kort på eiffeltornet, men på ett apotek i Jonnas kvarter.
Komm wir tanzen auf dem Tisch!
"Nu när vi har umgåtts såhär intimt i två veckor...jag menar "intensivt"...!
Hur som helst: Polenresan var fantastisk och ordet "intensiv" har fått en helt ny innebörd. Tolvtimmarsdagar och sjuk press på social och språklig kompetens - det kallar jag Elitenprojekt (med österrikisk accent). Poznan som stad kanske inte är mitt första rekommenderade resmål men den polska kulturen är trots allt väldigt charmig: organisationsförmågan är obefintlig, gästvänligheten gränslös och självinsikten en aning förfinad. Dessutom dricker man vodka med bisongräs i.
På resan ner gjorde vi paus i Berlin, det var vårvärme och saknad i luften. Det är något speciellt med Berlin, verkligen. Förmodligen hamnar jag där igen.
Och nu är jag tillbaka i Växjö. och vill bort bort bort. (oj, vilken avgränsad redogörelse för polenresan det blev) Metodkursen verkar motbjudande och min motivation är lika med noll. Rädda mig?
Rollercoaster Tycoon.
Som vanligt hade jag ställt klockan alldeles för tidigt i morser för att övertyga mig själv om att jag förstår innebörden av "självdisciplin". Självklart ångrade jag mig i samma stund som mobilen började med sina rytmiska oljud men förstod att somna om inte var ett alternativ.
Så jag gick runt sjön. Och det var då jag insåg vad alla små parkbänkar och papperskorgar påminner mig om - Rollercoaster Tycoon. Simhallen med sin utomhusförlagda rutschkana förstärker känslan ytterligare och jag riktigt hoppades på att få se någon besökare bli grön i ansiktet, spy och sedan gå vidare. Pricken över i:et hade varit en liten gubbe med sopborste som sedan hade skrubbat bort spyan i takt till skratten från rutschkanan. (som egentligen borde vara en bergochdalbana)
Hur som helst. Det var morgonens djupaste tankar. Eftermiddagen har spenderats med power-point, tvätt och resterna av helgens vin. Teresa och jag hittar alltid en lösning, oftast samma lösning, på att göra tråkiga saker roliga - ksching, vin!
Nu ska jag sova, låta bli att drömma att jag föder tvillingar utan att märka att jag varit gravid och definitivt inte ställa klockan.
12.53
I wasn't born to lose you.
I want you, I want you,
I want you so bad,
Honey, I want you.
Vissa låtar blir aldrig dåliga.
Ny vecka, nya fikapauser.
Det där med att lyckas pricka in helt fel tid på gymmet. Jag borde införa mina halv-åtta-pass igen. Då är det bara idioter där, dvs jag och typ en till. Med andra ord ytterst få personer. Idag när jag glider in efter nio möts jag av ett helt jävla dagis i omklädningsrummet. Barnen var åtminstone söta, vilket gjorde det hela lite enklare att acceptera. När jag sedan kommer ut i själva gymmet möts jag av halva poliskåren. Självmord, anybody? Jag hatar inte att träna, men jag hatar att träna med tusen människor runt omkring mig. Det är då man förstår varför stadtium gör reklam för snygga träningskläder, varför det är ballt med en rosa vattenflaska och varför man inte ska träna så hårt så att man svettas som en gris. Men jag förträngde allt detta och vred upp "Mmmbop" på min mp3spelare.
Snart ska det grupparbetas. Jag känner att det kommer bli en succé. Vi har nämligen fattat det kloka beslutet att sitta i F-huset, (för er som inte vet; i en kafeteria och för er som vet; i en kafeteria). Där finns mycket gott att äta och mycket trevligt att distraheras av. Låt oss kalla det studiero.
Kaffepaus.
Dagen har varit ovanligt bra för att vara söndag, ingen veckoångest, ingen tråkångest, ingen ångerångest. Ingen ångest helt enkelt.
"Dödsångest?", som jag frågade Emelie och fick svaret:
"Dödsångest? Nej, det ser vi ju fram emot."
Jag kokar kaffe, försöker undvika mtv och känner att Polen närmar sig med stormsteg.
Jag skrattar hysteriskt.
Bright morningstar.
Ytterligare en lagom lördag i Växjö. Jag vaknade relativt utvilad och kände hur effektiviteten grep tag om mig. Så jag började städa kylskåpet. Ja, ni läste rätt. Det var en befriande känsla att diska lådor och hyllplan och torka med en citrusdoftande trasa. Happy times. Efter detta handlingskraftiga inslag i lördagmorgonen fortsatte jag med att städa, skriva inköpslista och cykla till Willys och handla. Och nu sitter jag här och har musikutbyte med Kristoffer. Det känns som på den gamla goda tiden. Det är fan att jag inte har hans högtalare. Då skulle även jag kunna störa mina grannar.
Jag bara måste - en kort version av låten. Kan inte hjälpa det, men jag älskar den.
Kasta hit din violin, du har fått för mycket vin.
Jag gillar verkligen visor. Det är ju uppenbart att min barndom har skadat både musiksmak och psyke. Jag menar: att lyssna på Mora Träsk i bilen i tio timmar i rad kan göra vem som helst galen. "Nu ska vi ut på tigerjakt..." Dessutom insåg jag för något år sedan att jag fortfarande kan Majas Alfabetssånger utantill. Nästan i alla fall - har bestämt glömt bort bokstaven "u" men ja, det beror på att den låten handlar om någon blommas namn på latin.
Även skuggan har sina ljusglimtar - idag har jag lagat en improviserad måltid av det lilla som fanns i mitt kylskåp. Länge leve sweet chili-såsen. Jag avskyr tomma kylskåp. Man blir liksom trött av att titta in i det, så man stänger dörren och väntar med att bli trött tills nästa gång man av ren rastlöshet måste öppna det igen. Mitt kylskåp är så tomt det kan bli just nu. Upptäckte att jag inte ens hade ketchup, förresten vart tog den vägen? Jag köpte ju en flaska nyss...
Snart är det tüskträff. Jag känner på mig att helgen kommer att kunna fyllas med paragrafer i "Tysk grammatik". Inte mig emot. Grammatik är logiskt, det finns rätt och fel och lämnar ytterst litet utrymmer för tolkning. Grammatik är fascinerande. Till och med roligt. Min kopp av te, så att säga. (oj, kommer jag att få äta upp det här?)
Nu ska jag bloggstalka lite innan det bär av mot das schönste Zimmer der Universität.